Hunger games, Mockingjay, Revolt.

Inga spoilers.

Dessa böcker har jag varit totalt ointresserad av sedan jag hörde talas om dem för första gången. Inte ointresserad på ett fördömande vis, mest bara…ointresserad. G såg filmatiseringen av del 2 och var måttligt imponerad, och eftersom vi brukar tycka om samma slags filmer så har jag inte sett någon av dessa.

                    Hur som helst, jag provade Storytel via deras 14-dagargratis-erbjudande en måndag när jag skulle spendera hela dagen med mig själv (åka tåg-färja över sundet-konstmuseum osv), med tanken att det är nyttigt att umgås med sig själv då och då. Det blev en solklart hit! Så skönt att kunna bestämma allt själv, t ex ”nu går jag till höger” också gör man det (faktiskt!). Nåja, att inte ha något fysiskt sällskap är väl skönt ibland, men det är ändå trevligt att höra någons röst då och då istället för ens egna tankar och där brukar ju poddar vara ett bra alternativ. För att göra en kort historia lång, jag fixade Storytel och lyssnade på ”and then there were none” skriven av Agatha Christie och det var alldeles ljuvligt!

                      På kvällen återvände jag till min sociala verklighet med blodad tand och gjorde nya ljudboksförsök med blandat resultat. På förstasidan i appen dök Hungergames upp, och jag ”råkade” trycka och blev en hungergamestjej.

Så. Första boken kretsar kring huvudkaraktären Katniss som blir utvald att tävla i de årliga hungerspelen. Syftet med dessa är att stävja de 13 distrikt som hålls under slavliknande förhållanden av huvudstaden och presidenten. Hungerspelen påminner otroligt mycket om Battle Royale (japansk film från 2000) och precis allt jag trodde skulle hända hände och det blev NÄSTAN skrattretande. När jag höll på att tröttna hände tonårsromans och mitt intresse steg väl litegrann eftersom jag tydligen tycker att sånt är spännande. Lyssnade klart på första delen och kände mig ganska likgiltig.

Del två (alltså, det är så enkelt att fortsätta läsa när allt en behöver göra är att lyssna) upplevde jag som något bättre. Ingen av böckerna krävde någon direkt koncentrationsförmåga eftersom författaren upprepar det mesta ett antal gånger så att läsaren säkert inte ska glömma. Jätteirriterande om det inte vore för att jag städade, internetade osv samtidigt och därför tacksamt tog emot korta sammanfattningar om de olika karaktärernas relation till varandra, bakgrundshistoria etc med jämna mellanrum.

Del tre var i jämförelse med de föregående böckerna ganska spännande och faktiskt oförutsägbar! Slutet var super!! Inte ofta det händer va?

Slutsats: Hade jag läst dessa när jag var säg, 13, hade de eventuellt ruckat min världsbild något och säkerligen svävat upp på top tre böcker jag gillar. Suzanne väver in väldigt mycket samhällskritik i böckerna och ungdomsböcker som tar tag i frågor som konsumtion, pengahets, klassamhälle, gav motivation nog att avsluta alla tre böckerna.

 Minus för tråkiga omslag. Dessa är HELT OKEJ men inte mer.